Utgå från individen

För ett drygt år sedan skrev vi här att regeringens ambitioner inom det livslånga lärandet tycktes ha avstannat men sedan dess har det hänt desto mer. Flera nya initiativ har tagits för att stärka det livslånga lärandet.

Några exempel. Vid sidan av den allmänna utökningen av antalet högskoleplatser har regeringen tillfört medel för kortare kurser både inom högskolan och yrkeshögskolan. Universitet och högskolor ska också få ett uttalat ansvar inom det livslånga lärandet.

Myndigheter som Vinnova och Arbetsförmedlingen har engagerats. Vinnova ska arbeta fram ett mer arbetslivsinriktat kursutbud tillsammans med högskolorna. De tilldelas även medel för att innovationssatsa tillsammans med näringsliv och utbildningsanordnare. Arbetsförmedlingen ska bidra i framtagningen av en digital infrastruktur för det livslånga lärandet. De har också fått större möjligheter att anvisa till reguljär utbildning. Folkhögskolorna har fått fler utbildningsplatser och regionalt yrkesvux har fått mer resurser.

Regeringens samverkans­program för det livslånga lärandet tar sin utgångspunkt i näringslivets efterfrågan, behovet av ny kompetens och förbättrade förutsättningar för arbetstagare att ställa om eller vidareutbilda sig.

Det vi ser är initiativ på flera fronter, välbehövligt naturligtvis, men också med utgångspunkt i företagens behov snarare än i individens. Kanske behövs här en bättre balans? Unionen har undersökt hur många av de korttidspermitterade som har fått möjligheten att genomgå en utbildning under pandemin och funnit att det är väldigt få.

Orsaken, menar de lokala klubbarna, är att det saknas en plan som visar vilken vidareutbildning som behövs. Därför händer ingenting. Det är med andra ord inte så enkelt att gå från möjlighet till genomförd utbildning. En nyckel är troligen att inte bara utgå från företagens behov utan även den anställdes.

Vi befarar att diskursen om det livslånga lärandet håller på att kantra till att bli en fråga för företagen snarare än för individen. För att utbildning ska vara attraktivt för en vuxen anställd så måste den även utgå från personens ambitioner ur ett bredare perspektiv.

Det är med andra ord inte så enkelt att gå från möjlighet till genomförd utbildning.

Man bör även se mer till vem som kan tillhandahålla relevant utbildning. En av arbetsgrupperna i samverkansprogrammet har som mål att få en överblick över helheten och ska studera hela värde­kedjan. Kommer vi äntligen att lämna den stuprörsliknande indelningen i formellt och icke-formellt lärande? Genom att regeringen, och för den delen även parterna på arbetsmarknaden, enbart ser lösningen inom det formella utbildningssystemet, den del som är reglerad och styrd av förordningar, går man miste om så mycket. Vuxenutbildning, yrkeshögskola och högskolorna är grundbultarna, och de arbetar nu för att utökad sitt utbud av korta kurser som passar för redan yrkesverksamma.

Men tillgängligheten och flexibiliteten är trots allt större inom icke-formella utbildningar, där också huvuddelen av personalutbildningar redan finns. Nya grupper kan få lättare att närma sig fortbildning och den sammanlagda räckvidden kan öka väsentligt om man tillåter sig att vidga perspektivet och på allvar diskuterar hur också de icke-formella utbildningarna kan användas inom det livslånga lärandet.   

Det fristående studieförbundet

Folkuniversitetet är ett studieförbund som bedriver folkbildning och vuxenutbildning på ett 100-tal orter i Sverige. Vi uppbär statsbidrag för de delar av verksamheten som är folkbildningsarbete. Folkuniversitetet drivs i stiftelseform och utan vinstintresse. Folkuniversitetet är partipolitiskt obundet och fristående från religiösa och fackliga intressen.

Folkuniversitetet består av fem olika stiftelser med säte i Lund, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå. Därtill finns ett gemensamt förbundskansli. I våra styrelser sitter representanter från universiteten, studentkårerna och Folkuniversitetsföreningen.