Sira använder konsten för att stärka sammanhållningen

När Barnavårdscentralen larmade om att många invandrade kvinnor inte kommer utanför hemmet reagerade konstnären Sira Jokinen Lisse och Maria Lidberg från Motala församling. De startade konst- och integrationsprojektet Världens mammor.

Projektet startade i januari 2017 och lockade motalabor av alla nationaliteter, från Eritrea, Syrien, Somalien och Afghanistan, men även infödda svenskar. En del av de invandrade kvinnorna behärskade svenska bra efter flera år i landet, andra var nyanlända och hade ännu inte börjat SFI.

Initiativtagaren Sira Jokinen Lisse, själv konstnär, såg kraften i en mötesplats i Motala, där konst och kultur är det gemensamma språket, för att stärka banden i samhället.

Att extrema rörelser, som vill avhumansiera vissa människor, vinner mark i samhället i dag gjorde det än mer angeläget med en mötesplats, menar hon.

– När vi blir du med människor som får egna namn – som Oshar eller Juliette – och inte delar in dem i fack och kallar dem ”flykting” eller ”fattig migrant”, då förändras också vårt sätt att tänka och se. Orden har betydelse.

– Jag är väldigt samhällsengagerad, sedan många decennier. Det brukar ofta bli projekt när jag ser ett problem som vi måste göra något åt, jag kan helt enkelt inte låta bli, säger Sira.

Konstprojektet har så här långt – förutom nya vänskaper – bland annat resulterat i ett stort virkat lapptäcke, med symboliskt värde. Ett lapptäcke som visades upp på Internationella veckan på Motala bibliotek i oktober. Många händer har bidragit med sin energi i det färg- och mönsterrika konststycket. Startskottet för just detta verk var att textilkonstnären Inger Hasselgren engagerade sig i gruppen och bidrog med stora mängder garn.

– Vi träffas för att vi alla är kvinnor och de flesta av oss även mammor. Vi skapar mycket, vi skrattar mycket och har roligt. Det gör att vi fortsätter träffas. Det finns dynamik i gruppen.

 – Vi är en salig blandning. Jag tror mycket på det här med att vi är många från olika delar av värl den med olika erfarenheter och kunskaper.

Det brukar ofta bli projekt när jag ser ett problem som vi måste göra något åt, jag kan helt enkelt inte låta bli.

Varje människa bär på en berättelse, säger Sira, och för många kvinnor är det viktigt att berätta om barnen, flykten eller något annat. Konsten är ett sätt att uttrycka sig när de svenska orden inte räcker till. För andra blir mötena i gruppen istället en stunds avkoppling från smärtsamma minnen.

– Några kvinnor har sagt att det här är enda stunden på veckan när de inte tänker på kriget.

Öppna förskolan är mötesplatsen varje måndag. Lokalerna är med sina stora öppna ytor lämpade för projekt och välkomnande för dem som behöver ta med sig barnen för att vara med på träffarna.

Mötena bidrar också till språkutveckling. Enkla fraser som “Kan jag få koppen?” blir några första byggstenar i svenskträningen, särskilt viktig för dem som inte har någon längre skol- eller högskolevana, menar Sira Jokinen Lisse.

Erkännandena från samhället har också kommit. Projektet belönades i fjol med Region Östergötlands kulturpris på 50 000 kronor och i år ska projektet integreras i Motala kommuns löpande verksamhet. Folkuniversitetet har hela tiden funnits med som medarrangör och bidragsgivare till projektet.

En sak slår Sira Jokinen Lisse. Trots krigserfarenheter och sorg över splittrade familjer är det ett tema som kvinnorna väljer framför andra i konstprojekten: Kärlek.