Lämna vildbinas boplatser orörda

Lina Herbertsson forskar om hur förändringar i jordbruket och jordbrukslandskapet påverkar pollinerande insekter och pollinering av vilda växter och odlade grödor.

Min morfar var biodlare och naturintresserad, så han introducerade mig till naturens fascinerande värld när jag var barn. Vi plockade svamp, tittade på grodor och han berättade om varför pollinering är så viktigt. Kärleken till naturen tog mig vidare till fältbiologerna och miljörörelsen, som sedan gjorde att jag började läsa biologi på universitetet.

För en stor andel av de vilda biarterna är läget allvarligt, men så länge arter inte har dött ut har vi en möjlighet att ändra på situationen. Det pågår forskning som kan förenkla och förbättra arbetet med att rädda vildbina. Även om en del larmrapporter har siat att det går kraftigt utför med insekterna, så finns det en del bevis för att minskningarna bland just bin kan ha klingat av, åtminstone i Västeuropa.

Vilda bin är ofta bra pollinerare, men blir sällan lika många som honungsbin, vilket gör att honungsbina till viss del kan kompensera för att de är lite mindre effektiva pollinerare. Dessutom finns det en hel myriad av andra insekter som besöker blommor och sprider pollen, som blomflugor, fjärilar, skalbaggar och getingar. De är ofta betydligt sämre på att pollinera, men i och med att de är väldigt, väldigt många så får de stor betydelse. I naturen är alla pollinerare betydelsefulla, för det finns växter som är specialiserade på att locka till sig blomflugor, andra som är specialiserade på dagfjärilar och så vidare.

De vilda bina är solitärbin och humlor. Bland dem är ungefär var tredje art med på rödlistan över hotade, kraftigt minskande och nationellt utdöda arter. Honungsbiet däremot är inte alls hotat, utan är ett vanligt bi i nästan hela världen.

Tyvärr finns det ett missförstånd om att vi behöver mer biodling för att rädda bina. Mer biodling kan tvärtom spä på hoten mot de vilda bina. Om vi ska rädda bina behöver vi ta itu med de problem som de vilda bina kämpar med.

Humlor är en sorts bin. De är bohemer som gillar tuvigt gräs och öppna trädgårdskomposter.

Det behövs mer blommor, gärna inhemska slåtterängsväxter eller hagmarksväxter. Dessutom behövs boplatser och allra helst naturliga boplatser. Vissa bin bor i gamla insektshål i trädstammar, andra gräver hål i marken i soliga, sandiga slänter, där barmarken lyser igenom. Humlor bor gärna i tuvigt gräs, öppna trädgårdskomposter och övergivna sorkhål. Vi måste helt enkelt låta sådana saker finnas kvar och inte vara så flitiga med att städa undan allt som ser lite skräpigt ut. Bin och andra pollinerare är bohemer som gillar lummiga och inte allt för nitiskt skötta trädgårdar och hagar. Det är bättre att göra för lite än för mycket. Ta en kopp kaffe och njut av att spana på de små krypen när de rumlar runt bland blommorna! Det är mycket trevligare än att klippa gräset.

Fakta om bin

I Sverige finns det 300 arter av vilda bin. De flesta är solitära bin, men det finns också 40 humlearter (som faktiskt är bin!). Honungsbiet utgör bara en enda art och den hålls ungefär som boskap av oss människor. Ungefär var tredje art av vildbina är med på rödlistan över hotade, sällsynta och kraftigt minskande arter. Honungsbin, däremot, är inte hotade.