Individen i centrum

Behovet av livslångt lärande och kompetensutveckling tar allt större plats i debatten. Andelen vuxna i lärande måste öka.

Inom EU är begreppen upskilling och reskilling centrala för att betona behovet av ett fortsatt lärande för den framtida kompetensförsörjningen. EU har som mål att 15% av alla vuxna inom unionen ska delta i någon form av lärande år 2020. Under 2018 var siffran 11%. I Sverige deltog 30% i en utbildningsinsats. Det är den högsta andelen i Europa. Det finns flera orsaker till att vi lyckas väl – folkbildningen pekas ut som en mycket viktig komponent. Vårt system fungerar väl och är värt att slå vakt om. Men vi måste också fråga oss om det räcker med 30%, eller om vi måste högre.

Samtidigt som näringslivs- och arbetstagarorganisationerna driver debatten om kompetensutveckling så tycks regeringens ambitioner ha avstannat. Regeringen utgår framförallt från att högskolan och yrkeshögskolan ska klara jobbet, ibland även kommunal vuxenutbildning. Det är inte fel satsningar men man kan ifrågasätta om det är de enda sätten att stödja kompetensutveckling. Vi ser nu också att företagen minskar på utbildningsinsatserna för sina anställda. Om vi ska få fart på det livslånga lärandet så tror vi att arbetstagarens perspektiv måste lyftas. Upskilling och reskilling fungerar bättre om arbetstagaren kan ta ett eget ansvar för sin kompetensutveckling. Det krävs ett bredare utbud och bättre möjligheter att kombinera studier med arbete.

Studieförbundens insatser inom kompetensutveckling och vidareutbildning förbises ofta. De kurser och utbildningar som studieförbunden har spelar en viktig roll för kortare och riktade insatser. Dessutom kan studieförbunden snabbt ställa om för att möta nya behov. Studieförbunden är redan en av de viktigaste utbildarna inom livslångt lärande utan att man pratar om det. Årligen deltar över 300 000 människor i åldrarna 25-65 år i studieförbundens verksamhet. De som studerar inom studieförbunden gör det för att utveckla sig själva eller sin kompetens, till stor del genom kortare kurser. Regeringens analysgrupp om framtidens arbetsliv konstaterade i sin rapport att aktiviteter för yrkesaktiva till stor del utgörs av korta informella utbildningar. Man måste därmed se studieförbunden som en väsentlig del av utbildningssystemet.

Många upplever en osäkerhet kring sina större livsval.

Det finns många idéer om hur man ska främja kompetensutvecklingen. Företagarorganisationer vill att fortbildning ska vara avdragsgill. Arena Idé (Bender/Mörtvik) har föreslagit en kompetenspyramid där staten, arbetsgivare och anställda delar på kostnaden. Men ekonomiska reformer leder inte nödvändigtvis till att människor känner lust och vilja till kompetensutveckling. Man kan inte prata om livslångt lärande enbart ur ett anställningsperspektiv, man måste också se till vad som ligger i individens intressen. Undersökningar som vi har gjort (Barometern, Mitt i karriären) visar att anställda gärna vill fortsätta utbilda sig men att många inte vågar ta steget. Riskerna är för stora. Många upplever en osäkerhet kring sina större livsval. Dessutom finns ekonomiska risker, särskilt vid längre utbildningar.

En nyckel för att lyckas är att individen kan ta ansvar för sitt egna lärande. För att det ska fungera krävs ett större utbud av korta utbildningsinsatser som svarar emot olika behov. Studieförbundens verksamhet kan kombineras med arbete, utvecklas på kort tid och med stor flexibilitet. Vi når också fler grupper, även personer som aldrig skulle kunna tänka sig att gå en yrkeshögskole- eller högskoleutbildning. Det livslånga lärandet har mycket bättre förutsättningar att nå framgång om man även inkluderar studieförbundens verksamhet i diskussionerna.

Det fristående studieförbundet

Folkuniversitetet är ett studieförbund som bedriver folkbildning och vuxenutbildning på ett 100-tal orter i Sverige. Vi uppbär statsbidrag för de delar av verksamheten som är folkbildningsarbete. Folkuniversitetet drivs i stiftelseform och utan vinstintresse. Folkuniversitetet är partipolitiskt obundet och fristående från religiösa och fackliga intressen.

Folkuniversitetet består av fem olika stiftelser med säte i Lund, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå. Därtill finns ett gemensamt förbundskansli. I våra styrelser sitter representanter från universiteten, studentkårerna och Folkuniversitetsföreningen.